Västerbotten (på latin: Botnia Occidentalis) är ett landskap i Norrland i norra Sverige. Det gränsar i norr till Norrbotten, i öster till Bottenviken och Kvarken, i söder till Ångermanland och i väster till Lappland.
Historiskt sett omfattade landskapet Bottenvikens västkust ända upp till Kemi älv, som utgjorde gräns mot Österbotten. Sedan Finland 1809 avträtts till Ryssland kom denna del med tiden att inräknas i finska Lappland. År 1810 inrättades Norrbottens län och därefter har norra delen av det gamla landskapet kommit att utvecklas till ett eget landskap, Norrbotten.
Med Västerbotten avses i dagligt tal ofta hela Västerbottens län, det vill säga även de till Västerbottens län hörande delarna av Lappland och norra Ångermanland.
Hällristningar finns i anslutning till kraftverksdammen vid Stornorrfors kraftverk väster om Umeå i byn Norrfors vid E12.
Under många århundraden fanns endast en stad i landskapet (i dess nutida utsträckning), nämligen Umeå, som fick sina första stadsprivilegier 1588, och nya utfärdades 1622. Inte förrän 1845 tillkom Skellefteå. Båda dessa inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Vid kommunreformen 1971 förlorade städerna sin kommunala särställning, men båda är som tätorter i dag centralort i respektive kommun.
redigera Sjöar och vattendrag
|
Sjöar
|
Vattendrag
|
Vattendrag
|
|